Min dröm om att en dag få bo på en fyrlängad gård i Skåne..en gård mellan dom öppna fälten och havet.Jag vill känna havets doft och se åkerns grässtrån vaja utanför köksfönstret.

Jag har kommit en liten liten bit på väg mot min dröm.. vi har en liten och söt stuga i Skåne mitt emellan dom öppna fälten och havet..vi kan inte se åkerns grässtrån vaja.. men vi kan höra folkets skratt och känna lavendel blommornas doft och cyckla på grus vägar mellan dom öppna fälten på väg ner till havet.. Jag kallar det min Lillaro .. vår stuga..

Drömmar är bra .. att hålla liv i sin dröm och du kommer alltid ett steg närmare din dröm.. att sluta att drömma är som att sluta att leva.

Många av mina drömmar gestaltar sig på olika vis, ja dom införlivas..kanske inte exakt som jag tänkt mig men snarlikt.

Visst är jag tacksam över allt jag har men min strävan är att komma vidare att nå nya mål..stora och små, skulle jag inte göra det så skulle det för mig att ..sluta leva..

Att vara i balans med sin dröm och verklighet får inte glömmas.. jag menar att jag lever ju här och nu .. men jag kan  inte glömma av mitt liv som man lever här och nu, ta tillvara av livet som det är just nu och vara tacksam över det.. men att då och då  titta inuti sin lilla dröm i ryggsäcken och se ur långt man kommit med sin dröm. 

Jag är oerhört tacksam att jag nu har min lilla söta stuga i Skåne .. men en dag så kan det ske att jag har min fyrlängade gård i Skåne.. vem vet.. 

Att bli mamma

Samma dag som jag blev mamma, så var det som att födas själv på nytt. Det var så många ny funna styrkor i samband med födelsen och i samma sekund som barnet föddes fram av mina egna unika ur kraft .. just då föddes många känslor som jag inte ens varit i närheten av att fått känna förut. Kärlek i massor.. ja så mycket så det gjorde ont i hjärtat, oro en stark oro inget fick bli fel med detta lilla under verk som nu fanns i min famn, lyckorus som inte kan jämföras med något annat lyckorus.. också en helt otrolig tacksamhet .. en tacksamhet över detta lilla liv som man fått... att få älska något så fint som sitt barn

  Jag var en relativt ung mamma... jag har nu varit småbarns mamma i 20 år.. ja det har oplanerat och planerat blivit ett nytt litet barn vart fjärde år och sista lille sladdisen vart det sex år emellan..så nu sitter jag här med en massa småbarns år bakom mig och jag kan säga att det har berikat mitt liv.. det har slitit mitt liv och jag har verkligen älskat mitt liv med mina goa ungar.

 Jag älskar allt det energifulla liv som finns runt mig.. alla samtal vid middagsbordet..alla snoriga näsor ..alla skolavslutningar..alla plåster man fått sätta på skrubbade knän..alla förklaringar över att  "det finns inga spöken och monster under sängen"..alla läxförhör..alla promenader i skogen .. alla mornar när man hört små tassand fötter i sovrummet..alla fina kärleksförklaringar från sina barn, inget i hela världen kan jämföras med det..

det med att bli mamma..

 

En ny morgon .. äntligen skiner solen och fyller hela stora, lilla mig med en obeskrivlig energi.

 Jag lider så här års av solbrist/ D-vitamin brist, regntunga dagar då är jag trött, men det är på sätt och vis skönt det också att bara strosa runt i huset med raggisarna på och mysbyxor och dricka gott kaffe och läsa..läsa böcker.

Men just i dag skiner solen och då känns livet lättare.. appropå lättare så är vi inne i en tid med "lättare energier" och dom kan det till en början vara svårt att ta in, det har under många år varit lite tyngre energier och i bytet nu till dom lättare så kan det vara svårt att just "ta in" dom nya lätta energierna. 

I dag ska jag sätta ut min lilla näsa mot solen , och tanka solens magiska kraft.( men jag väntar lite för nu är det kallt)..

Att öppna nya dörrar..

 det krävs både mod och styrka att se på sitt liv i nya vinklar att bryta mönster och se omöjligheter som möjligheter..

 att pröva möjligheten och att sedan inse att det var en omöjlighet fastän viljan finns där.. då krävs det mod och styrka att bryta upp att sätta stopp och att sedan rak i ryggen inse att jag gjorde allt jag kunde men det räckte inte.. hur gärna jag än ville det.

Men stänger man en dörr så  finns det nya dörrar .. nya möjligheter, jag har öppnat många dörrar och provat livet sett omöjligheter som möjligheter och jag har vågat pröva..att våga pröva är att också att våga misslyckas.

Jag är nu på väg mot en ny och sannerligen intressant dörr och jag hoppas .. hoppas.. hoppas att jag ska lyckas ..

..."att lyckas eller misslyckas leder båda till ett resultat"..